Idag är det fjärde advent, och dan’ före dan’ före dan’ före dopparedan’. Eftersom vi åker till mina föräldrar och firar jul behöver juldagarnas klädsel planeras i förväg, men det tycker jag är ett nöje, eftersom julens klädsel ska uppfylla två härliga krav: de ska vara fina, och de ska vara sköna. För även om julen är fest är den, i första hand, ett tillfälle för vila, umgänge, långa promenader, läsning, filmkvällar och en massa god mat.

Innan själva julafton kommer jag att ägna mycket tid åt att laga mat och baka, men också åt promenader och små utflykter in till närmaste lilla stad. Då behövs praktiska kläder, samtidigt som man vill känna sig lite julfin. Nyckelplagget, som kommer gå igen i alla mina outfits, är något litet men så betydelsefullt för den bärande idén i min julklädsel: tunna svarta nylonstrumpor och nylonstrumpbyxor. Anledningen är enkel – allting blir lite mer elegant och sofistikerat med dem.

Så från dessa tunna, skira strumpor och strumpbyxor bygger jag några outfits för alla olika aktiviteter, baserade på ganska få plagg. Det är en svart och en vinröd kjol, en svart klänning, ett par svarta och ett par mörkblå jeans samt ett par svarta kostymbyxor. Det är en svart ulltröja samt tre bomullsskjortor i svart, rött och isblått respektive. Och utomhus, där temperaturerna äntligen har sjunkit och solen visar sig igen, växlar jag mellan en svart ullkappa och en mörkblå duffel som verkligen ger den rätta julaftonspromenadskänslan.

Från julaftons sköna finklädsel går vi sedan till mellandagarnas myskläder som ska vara gjorda för heldagar i soffan. Här blir det romcom-känsla för hela slanten:

Och med det önskar jag glad fjärde advent!

Jag tycker definitivt att vintern är den roligaste tiden stilmässigt. På sommaren finns det för det första mindre att arbeta med, och för det andra lever man ofta ett liv som framför allt vill ha enkelhet; jag klär mig helt enkelt ungefär likadant varje dag. På hösten handlar det mest om vad som är praktiskt på leriga grusvägar och regniga gator, men vintern gör rum för lite mer lyx och framför allt, mer kreativitet.

För mig är vinterns tre ledord när det gäller kläder varmt, mjukt och avskalat. Med avskalat menar jag att jag oftast håller mig till en eller två färger, framför allt svart och grått, ibland med inslag av brunt och mörkblått, och att klädernas snitt och hur jag kombinerar dem kännetecknas av enkelhet, raka linjer, inga krusiduller. Det är egentligen hur jag oftast klär mig, året runt, men på vintern blir det så mycket mer framträdande. Det låter kanske som en motsättning till det jag skriver ovan om kreativitet, men i det enkla och minimalistiska finns det så mycket utrymme för att leka med olika silhuetter, med kontraster, med möten mellan material liksom med accessoarer som halsdukar, handskar, mössor och hattar och smycken. Återhållet men effektfullt.

På vintern blir det också extra viktigt med lyxiga, varma och hållbara naturmaterial, och i min garderob är kappor såväl som tröjor och byxor i ull, kashmir och merinoull. Jag köper nästan uteslutande second hand och har några fantastiska kappor i ren ull och kashmir liksom en mörkblå vintageduffel från Mulberry som känns som en varm omfamning. Snitten är lätt oversize, vilket jag tycker blir snyggt med grövre kängor och en rejäl halsduk virad kring halsen.

Apropå kängor. Kläderna ska följa livet, helt klart, allt annat skulle göra mig galen, och mitt liv utanför huset består till allra största del av hundpromenader på landet och enstaka turer in till stan för jobb eller något trevligt besök på ett museum eller café. Visst kan jag drömma om tunna strumpor i loafers eller högklackade stövletter, men det är bara inte realistiskt. Därför alternerar jag vintern igenom mellan mina Blundstones, ett par snörkängor med kraftig traktorsula och ett par högskaftade, svarta skinnstövlar. Faktum är att det är vad jag känner mig finast i också, och vad hela min vintergarderob kommit att anpassas till. Och det sammanfattar ganska bra hur jag har tänkt när jag har byggt min vintergarderob: att allting ska passa ihop, att det ska vara enkelt att klä sig, och att jag ska känna mig fin, bekväm och trygg – och alltid lite lyxig, för det behövs den här tiden.

Adventstiden närmar sig med sina bildliga stormsteg och jag funderar och planerar. Det är nästan halva nöjet, känner jag: att göra upp planer, hämta inspiration, inventera bland julsakerna, lägga fram allt pynt och göra upp en bild av årets advent och jul. Jag har inte riktigt anammat konceptet novent, men är definitivt av skolan att det är okej att börja lite smått en tid innan adventshelgen. Då vill jag ha fram de små påminnelserna om vad som är på väg, det som glittrar lite, lite extra i novembermörkret, och självklart ljusen som tänds både morgon och kväll.

Tidigare ville jag gärna ha allmogeinslag i min jul, men nu när vi bor i en liten stuga från 1870-talet kan det bli lite för tungt och rustikt. Den här platsen vill i stället ha det lätta, kittlande, glittrande, samt det naturliga och avskalade. Jag tänker mig en kombination av julhängen i mässing och zink, gammaldags julkulor, linkransar, glansiga sidenband, härligt slarviga linneband, naturfärgad dekoration i granen och något i spillbitar av vitt linne som jag tänkte sy till – stjärnor eller fåglar kanske? Samt en Moraviastjärna i gult som ska få ge en klick av värme. Och, förstås, kanske huvudpersonerna i årets advent och jul: amaryllisarna och hyacinterna i glasskålar, tennvaser och coupes i rostfritt stål. Jag håller på och driver upp lökar av sorterna Alfresco (vita) och Magic Green som blommar i vaniljvitt, blekt rött och limegrönt, ser fram emot dem så.

Okej, så lite bildinspiration kanske? På min Pinterest har jag en anslagstavla där jag samlar all inspiration, egentligen för vinterns dekorationer, men det blir mycket advent och jul. Här kommer några favoriter därifrån, källan är länkad de gånger jag vet:

Mm, det finns så mycket att se fram emot. Och vilket härligt pirr det ger, att årets bästa tid står inför oss.

… Och välkommen du som läser! Jag har bloggat periodvis under många år och varje gång jag slutar hittar jag snart tillbaka igen. Det är något med formatet som känns tillåtande, avslappnat och samtidigt fullt av möjligheter – det ger så mycket mer utrymme för att utveckla och resonera än plattformar som Instagram, och samtidigt blir det så mycket enklare att bara dela enkel inspiration, något vackert man sett, utan större anspråk än att bara vilja dela det. Jag tänker att det är där någonstans den här bloggen kommer att hamna, alltså mellan att å ena sidan erbjuda ett utrymme för att resonera och reflektera kring livet, vardagen, estetiken och allt som engagerar och att å andra sidan bara vara en plats där jag helt spontant kan dela något inspirerande och vackert. Jag gör inga större eller tydligare planer än så, utan avslutar helt sonika med att återigen säga – välkommen hit!